Sydöstra delen

Området omfattar den öppna dalgången utefter Sagån. Värdefull betad hagmark finns vid Blåsut  och Igelsta backe. Västerut utbreder sig ett skogsområde.

På sluttningen mot vattendraget ligger två stora kungshögar, Östens hög på västra och Blotsvens hög på östra sidan. Östens hög kan dateras till yngre järnåldern. I området återfinns också ett antal mindre och medelstora brons- och järnåldersgravfält innehållande stensättningar, högar och resta stenar. Enstaka skärvstenshögar förekommer också.

 

Östens hög ligger vid den forna Eriksgatans vattenövergång, Östens bro. När en ny kung red sin Eriksgata skulle västmännen följa honom till Östens bro, där upplänningarna skulle möta och överta ansvaret. Förbindelsen var en av landets viktigaste och för brounderhållet ansvarade flera hundaren. Under 1700-talet gick huvudvägen via Nykvarn, men flyttades i slutet av 1800-talet till nuvarande Östanbro. Vid Nykvarn finns en äldre stenvalvsbro i två spann av tuktad sten och med årtalet 1764 inristat på mittvalvets kantsten. Bron har byggts om vid flera tidigare tillfällen. Ännu en ombyggnad skedde på 1860-talet. Läs mer om Nykvarn>>>

Byn Östanbro, som var kungsgård redan under medeltiden, består av flera gårdar, med bebyggelse från 1700- och 1800-talen. I Östanbro fanns fyra hela mantal med en samlad bebyggelse. På 1600-talet flyttade Mellangården ut från bytomten och etablerades i stället som Nykvarns krog, senare gästgiveri. Den utflyttade gården väster om byn, har en rödfärgad huvudbyggnad med rik snickarglädje på en veranda från 1890-talet.

Gärsta  har en sedan gammalt reglerad bytomt, som utökades med en hustomt i väster i början av 1800-talet. Det är den bytomten man ännu kan se med en samlad bebyggelse. Landsvägen förbi hade samma sträckning 1690 som nu. Dess dåvarande fortsättning mot Östanbro är däremot nästan helt borta. Kring Ytterberga gamla bytomt finns några fossila åkrar som brukats fram till på 1800-talet.