Historik om produktionen på AB Orresta tegelbruk
Jens och Hans Johansson jobbade varje sommarlov främst på Orresta tegelbruk. Arbetet bestod av lasta ribb (ugnarna eldades med ribb) på rälsbundna vagnar. Vagnarna rymde ca 2 Kbm ribb. Därefter kördes dessa uppför en ramp in i tegelbruket med hjälp av en vajer som var kopplad till en elmotor. Rälsen gick uppe på ugnarna hela tegelbrukets längd med utstick vid de 5 ugnarna. Ribbvagnarna kunde köras in på stickspåren för att underlätta för eldaren. Hans vill minnas att ackordet per lastad ribbvagn var 2 kr. ( Gissningsvis hade varje ugn 14 st lockförsedda eldningshål till varje ugn).
Ett annat sommarjobb var att tillverka grenrör. Från mitten 1950-talet bestod tillverkningen av dräneringsrör i olika dimensioner, från 2 tum till 6 tum innerdiameter. Dräneringsrören användes främst för dränering av åkermark. Grenrören placerades med ett visst avstånd i stamledningen för att grena av normalt till en klenare dimension ex 2tum5. Grenrören tillverkades naturligtvis av färsk lera. Ackordet per tillverkat grenrör var 55 öre/st. Hans kommer ihåg att hans rekord var 30 st grenrör/tim, dvs 16,50 kr/tim. Normalt arbetstempo var ca 15 st/tim. Tidlönen i början av 1960-talet var ca 5 kr tim. De flesta av arbetsmomenten på tegelbruket var baserade på ackord, i många fall lagackord.
Lite speciellt var det också när de fick åka med i tegelbrukets lastbil med släp. Hans vill minnas att de som mest hade 12000 2 tums rör på bil och släp. Yngve Söderlund var en säker chaufför och kunde verkligen hantera den Volvo Viking med släp som tillhörde tegelbruket. Yngve Söderlund körde även snickerier för snickerifabrikens räkning. Ofta gick färden till Örebro med omnejd. Innan hemresan fikade de på ”Svampen” (som byggdes 1958) i Örebro. Vid vissa tillfällen inhandlades även korv vid Lithells fabriksförsäljning i Sköllersta.
Det som trots allt var höjdpunkten var när man fick åka med Yngve Steen i loket som sköt vagnarna med lera framför sig från lertäkten till tegelbrukets sump där leran tippades. För att motverka att hjulen slirade fanns det en spak som man fick manövrera för att sanda rälsen framför drivhjulen.
Förädlingsvärdet vid tegelbruket var av förståeliga skäl mycket högt. Från lera till färdig produkt, vare sig det producerades taktegel, (taktegeltillverkning upphörde i början av 1950-talet) eller dräneringsrör. För att produktionen av tegelrör skulle flyta smärtfritt krävdes följande personal.
Arbetare 1 beredde leran för att erhålla rätt konsistens och sammansättning.
Arbetare 2 och 3 utförde ett tungt arbete. Efter att rören pressades ut genom munstyckena placerades dessa med en grep i en av två hissar.(En till vänster om munstycket och en till höger). Hissarna rymde ca 10 st lattor( 10 st. nivåer ). 2 an och 3 an turades om då arbetet var krävande. Det var tungt och det gällde att vara varsam vid hanteringen. Personen på bildspelet är Kjell Karlsson Eklunda.
Arbetare 4 och 5 lastade av rören som kom ner från övervåningarna på hissen (torkvåning 3 o 4). Rören som nu var torra lastades på kärror och kördes in i ugnen och placerades på ett visst sätt före bränning.
Arbetare 6 och 7 tog emot hissarna på torkvåningen. Hissen lastades ur med en special kärra som gick på räls. De nyproducerade rören kördes för torkning. Därefter hämtades torkade rör som lastades på hissen för transport till bottenvåningen.
Utöver dessa 7 personer,som alltid behövdes vid produktionen av tegelrör,behövdes även följande arbeten utföras.
* Gräva lera och transportera leran med tåg (litet lok med 4 vagnar) till tegelbrukets sump där leran tippades. Detta arbete utfördes dagtid och den som utförde detta kunde även behövas till andra sysslor.
* Ugnarna behövde eldas dygnet runt, vilket krävde en form av skiftgång för att erhålla sluttemperatur 1000 grader
* Färdigbrända tegelrör i ugnarna måste köra ut när rören hade svalnat.
Hans minns att rören ibland var så varma att gummihandskarna ibland måste fyllas med vatten för att man skulle kunna ta i rören. Ugnarna behövde dessutom sotas med jämna mellanrum
* Lastning av ribb på vagnarna och transport upp på ugnarna var också ett moment i tillverkningen, dock ej ett heltidsarbete. Som eldningsvirke användes ribb som är en restprodukt vid sågning av timmer. Ribb hämtades också med egen lastbil från b.l.a Myggbo Såg i Västerås (Ängsgärdet i Västerås vid Stora Posten/Scandic Hotell). Även rivningsvirke användes som eldningsvirke. Orresta Snickerifabriks spillvirke räckte inte till.
* Transport av dräneringsrör skedde oftast med egen lastbil då dräneringsrören främst köptes av lantbrukare men också firmor som utförde dränering av åkermark. Bygghandlare inom en radie på 15 mil var också stora kunder.
Arbetet på Orresta Tegelbruk var ett krävande fysiskt arbete. Personalen var flexibel och de flesta bjöd till på ett bra sätt. Bra kamratskap rådde mellan arbetare och tegelmästare Gunnar Brolin.
Dokumentet utformades av Hans och Jens Johansson 2020.